Den exklusiva klubben i Djursholm är inget för mig!

Jag ser framför mig hur ögonen på drägglande “wannabe’s” smalnar till små riskorn när jag påstår att den Exklusiva Klubben i Djursholm saknar betydelse för mig.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0KnL5G/exklusiva-klubben-i-djursholm-nya-tidens-kooperativ

Sen ser jag framför mig hur dessa kommer med olika påståenden “så du skulle neka att sitta på en svensk Hacienda där personalen är guldbelagd och rådjuret som rådjursteken kommer från har du fått välja ut själv från hagen på baksidan“?

-Neka och neka vännen? Jag är bara inte intresserad!

Jag har levt det livet och det lockar mig inte. Däremot vill jag tjäna massor och offantligt mycket pengar för jag har en plan (känner mig som Sickan i Jönssonligan när jag säger det).

“Life”, jag vill känna “liv”! Det går inte att förklara bättre och mina kickar kommer från en annan typ av upplevelse. Jag minns när jag fick tennislektioner av McEnroes tränare i Afrika på 80-talet inne på lyxklubben.

Runt banan satt unga maffiosos och tittade trånande på mig. Det var inte mitt vackra utseende de förvirrade sig bort i, det var lukten av pengar. Likt Djursholmsklubbens beundrande utanförskap. -Hur många hade råd med lyxhotell och tränare? Något som jag gissar inte kostade alltför mycket på den här tiden och på den här kontinenten.

Det var här, under den här resan som kändes som en evighet som jag började uppskatta Gin och Tonic, jagades av unga kriminella över hela Downtown och gav bort alla mina pengar till fattiga barn.

Jag fick också vänner, som Sassi, en ung fattig man som hjälpte mig komma undan de arga och hetlevrade protagonisterna. Han förklarade hela scenariot om deras liv i slummen, förgiftat vatten och hat mot överheten. Det kändes som om ena foten hade hamnat i Frankrikes begynnande Revolution. Jag var för ung för att vara rädd och jag tror att min “Pippi Långstrump”-attityd räddade mig. Jag var inte som de andra!

Från Lyx till normalt Svenssonliv till fattigdom, jag har testat allt! Och jag kan heligt påstå att har du inte testat allt, då har du inte levt till fullo och för att förtydliga, jag pratar inte om “testa” alla droger, alla falskärmar, alla förlossningsställningar och jag lider inte under YOLO.

Jag pratar om perspektiv och att ta vara på tiden. Skillnaden mellan att vara fattig och rik är absolut (0) noll, om man inte pratar om fördelar i samhället, räkmackor in på bäst utbildningar och fritt val designerkläder med tillhörande enormus-garderobus!

En annan fördel med att vara rik är att man är garanterad mat och tak över huvudet och det är väl den mest praktiska nyttan med rikedom. En bil tar oss dit vi ska oavsett den kostade 6 miljoner att köpa eller 3000kr på blocket. Du minns inte lyxen du färdats i fem minuter efter du gått ur bilen. Vi använder bilen för att komma till jobbet och till vänner, till affären och eller sjukhuset. Vi använder aldrig bilen av kärlek till bilen. Varför den ska kosta miljoners miljoner är obegripligt för mig. Komfort är självklart att föredra då vissa pendlar väldigt långt varje dag, men vilken biltillverkare i sitt sunda förnuft tillverkar obekväma bilar?

Nu existerar detta och orsaken sägs vara att lyx är dyrt! Det är en påhittad skröna, lika den som får oss att unisont utbrista “åhhhh” när vi ser en Rumän utanför ICA i påskkärringkläder. Bara för att de inte har råd att köpa billighetsmärket H&M, så behöver de inte klä sig som Sörmländska pigor från 1800-talet. I klädinsamlingarna finns både DG och Hugo Boss.

Det krävs alltså inte mer resurser att plocka bort ärtan under alla madrasser än vad det kostar att göra färden behaglig.

Jag står inte ut med ytligheten bland Hollywoodfruar och ingifta rika där man inte får yppa något som får hjärnan att fyllas med blod. Jag äter med ögonen och dricker med öronen. På bara det sättet blir jag mätt! Det betyder att jag förtrollas av skönhet, lider med andras utsatthet, gläds åt människors lycka och uppskattar en genuin debatt!

Tillåt mig säga att det endast är ett fåtal som kan debattera civiliserat och på en hög nivå – det ger mig en kick!

Så Christine, du skulle alltså neka ett medlemsskap i Djursholmsklubben om du fick ett gratis?

Nä, det skulle jag inte, men den här formen av cooperativ passar bättre in på ett megavaruhus där årskorten ger “vanliga Svensson” en smak av rikedom. Betala ett årskort och klipp dig gratis, utnyttja tennisbanorna, handla mat till inköpspris och använd någon av cooperativets bilar när du behöver!

Djursholmsklubben är helt enkelt under min nivå!

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

screen tagSupport
error: Content is protected !!