Det är bra att journalistiken närmar sig utredningar med egna iakttagelser!

Från att journalistiken har varit ett skvallerforum av oändliga mått som både dödat Prinsessan Diana och på när orsakat krig, till att rota runt och ifrågasätta utredningar, börjar vi äntligen se ett ljus i tunneln!

Jag som aktivt tagit avstånd från Expressen börjar sakta närma mig tidningen igen, men det är med försiktighet. Orsak – jag har läst några nya artikelförsök att granska nya och äldre fall. Det är om jag inte har helt fel, ett steg i rätt riktning, där massmedia kommer till sin rätt!

Jag kan inte nog poängtera hur uttröttande journalisters pivata åsikter är i omgivningar de endast känner till sin egen sida. Jag frustar och en hel värld fnyser ilsket när den enda upplevelsen som inte granskas och uppmålas är vår!

Något jag alltid har varit försiktig med är att demonstrera min åsiktsfullkomlighet, att pådyvla andra om självklarheten av färger medan de med fysiska begränsningar inte ser någon alls. Att vara färgblind är inget man väljer, lika lite som fattigdom eller att bli ofrivilligt indragen i händelser ovanför sin makt att påverka, eller krävas förstå när en skolbok aldrig öppnats.

Det är inte en dat eller stordåd att basunera ut åsikter när man saknar kunskap om alla sidor. Det förväntas inte heller av artiklar i pressen att de är tvärvetenskapliga, men skvallret som skvalpar tidningarna genom är så påträngande tråkiga och intetssägande ibland, att jag har lust att göra myteri, de påminner om nonsenstankarna vi har innan vi somnar.

Jag är försiktig med att veta bäst, därför är jag en blogg idag och ingen tidning, jag har ledsnat på att presentera sanningen efter mitt eget mått och föredrar att putta åt rätt riktning, om det finns någon sådan (vare sig sanning eller rätt riktning)!

Det är däremot av tydligt intresse hos läsare att jag spekulerar kring händelser, även om mina alster inte leder till genombrott, öppnar de för nya vinklar och öppnas nya vinklar, förpassas statiska felpraktiseringar till det förgågna och det är så det ska vara.

Någon (en vän) sa till mig för många år sedan ”du hör hemma där organisationer ska rättas upp”. Jag pratade med en annan person igår och då uppkom det minnet igen. Det kanske är så att jag har en roll som förvisats mig pg a rädsla för det okända som jag för med och att sätta mig i en position utan räknebar meritbakgrund skulle rucka på hela led av styrsystem. Men även så, framtiden blir inte bättre bara för att folk är rädda att försöka.

Ibland får man hoppa och se vad som händer -faran är inte att flyga, det är inte ens att störta. Faran och utmaningen kommer när kraschen är nära. Allt annat är lätt och jag tror du håller med. Det är också just i sekundrarna innan vi kraschar, vi är beredda att testa allt! Tänk om vi kunde flyga och störta säkert?

Lite där är vi när det gäller massmedia också, det är svårt att testa nytt för att hela branschen är infekterad och problemen sitter i väggarna. Vilken journalist vill inte ta emot stora journalistpriset? Vilken journalist har inte fejkat vittnen, tummat på sanningen, satt ihop egna historier och vinklat nyheter efter sina egna åsikter? Som i tic tac toe, alltid ett steg efter kommenterande det som hänt och sagts, aldrig mitt i, lusletande efter hål som punkterar felaktig utveckling.

Jag förstår att det är svårt att uttrycka det vi ser när åsikter lätt vinklar till någons favör, men det går att göra det utan att vara ”bias” och när vi gör det, bidrar vi till en mer holistisk bild.

/Christine

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!