En vecka utan kaffe! Så här mår jag!

De senaste 4 åren har stressen runt mig nått en ny nivå. Till slut sov jag bara 2-4 timmar per dygn och en biltur kunde sluta i en panikångestattack. Orsak kaffets kortisolpåslag i kroppen! Jag kontaktade tillslut kurator och fick tipset att ta allergimedicin för att kunna sova.

Kortisolpåslaget orsakar genom den högre stressen ett högre blodtryck. Problemet är att utan ”komma-igång-kicken” på morgonen känner man sig tung och sävlig, både i kropp och huvud! En faktor som knyter ihop överproduktionen av kortisol är min nojja på lakrits. -Det finns ett samband.

Skulle jag fortsätta med kaffe och ta medicin för att sova och slutligen blodtryckssänkande för att inte drabbas av stroke, då känns det bättre om jag slutar med kaffe istället?! Av alla jag känner är ett sådant recept vansinnigt, det går inte att sluta med kaffe, då upphör jorden att snurra.

Nu testar jag detta för min skull och ingen annans och du kan följa förloppet!

Först efter ca 15 timmar fick jag en fruktansvärd huvudvärk som Ipren inte hjälpte mot. Den satt i, i nästan 5 timmar, olidligt. Sen började stressen klinga av och jag kände mig tvärlugn. Jag somnade vid 21 kvällen efter (istället för 03) och vaknade upp, sävlig som en Panda. Igår hade den handbollsstora kulan över magsäcken blivit mjukare och cigaretter smakade bara illa.

Idag har kulan sjunkit något och oron och stressen i axlarna har förvandlats till oro i magen (det var länge sedan), jag har en begynnande huvudvärk igen och känner mig mer fokuserad, mer verklighetsnära.

Verklighetsnära. För att förklara ordet som upplevelse, -från att hoppa mellan tankarna som en studsboll till att befinna sig i ett vakuum där bearbetningen av input sorteras noggrannare.

Hittills är hela upplevelsen positiv förutom att jag känner mig ”för” närvarande och känner kroppens alla skavanker eller skador. Det är en obehagskänsla som troligtvis tillhör abstinensen. Jag har i mig själv tendens att få adrenalinpåslag när jag stressar upp mig och utan kaffet och troligtvis den höjda kortisolutsöndringen, går de onödiga adrenalinshotsen rakt ner i magsäcken eftersom jag inte utnyttjar extraresursen fysiskt. Just nu kan jag inte avgöra ifall att vara spänd som en fiolsträng är bättre än oroskänslan i magen.

Jag får helt enkelt vänta och se en vecka till vad utfallet blir!

/Christine

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!