Kreativiteten flödar i Maritas nya ateljé: ”När allt är som vanligt igen funderar jag på att ha en utställning”

Marita föredrar att måla med olja och hon gillar färggranna tavlor. Hon använder gärna blåa toner.

Det var kärleken som förde Marita S Åkesson till Odensbacken för drygt 30 år sedan. Till en början kändes det lite ovant att bo så långt från stan, men den känslan försvann ganska snabbt. Numera kan hon inte tänka sig att bo någon annanstans. I samband med flytten tog Marita upp sitt målarintresse.

– Det berodde nog på att vi då bodde i Galleri Z-huset. Galleriet finns inte längre men huset är numera granne med Galleri O.

Hon har varit aktiv sedan 90-talet och har hunnit måla många olje- och akvarelltavlor som dessutom har ställts ut. Senast var i januari i fjol. Under året som gått har även hennes nya ateljé blivit klar. Den är invigd.

– Vi trodde först att vi skulle behöva riva det här fallfärdiga förrådet, men vi slapp det. Det blev till slut en skaparverkstad hemma tomten, säger Marita.

Tidigare i fjol blev Maritas ateljé i Odensbacken färdig. Hon och maken rustade ett gammalt förråd som nu har blivit hennes skaparverkstad där hon målar tavlor i olja och akvarell.

Väggarna domineras av hennes färgglada oljemålningar.

– Jag målar fantasi- och ögonblicksbilder, mycket natur, landsbygd, blommor, havet, avbildningar av hus och antika grejer. Men aldrig porträtt. Mina motiv är tydliga. Jag är inte så mycket för det abstrakta. Jag törs inte släppa loss på det sättet, säger Marita.

Det finns en konstnär som hon ser upp till. Hon blir helt lyrisk när hon berättar om Lars Lerin och hans sätt att hantera penseln.

– Jag bara älskar det han gör. När jag synar hans detaljrika tavlor försöker jag lista ut hur han har burit sig åt med tekniken. Den är så fascinerande. Om jag hade de kunskaperna skulle inte jag sitta här i dag, säger Marita.

Marita Åkesson har aktivt målat tavlor i 30 år, men trots det ser hon inte sig själv som en konstnär.

Trots att hon har målat tavlor i så många år och haft utställningar och sålt flera av sina verk kallar hon sig inte för konstnär.

– Jag vill inte framhäva mig på det sättet. Om jag skulle säga att jag var konstnär skulle jag genast känna ett stort krav och press på mig själv. Då försvinner motivationen och inspirationen. Jag får faktiskt lite panik när någon ger mig komplimanger för mina målningar, säger Marita lite generat.

Hela hon sprudlar av energi och positivitet när hon visar runt i sin nya ateljé. Hennes skratt smittar av sig. Och det är just glädjen som Marita vill att folk ska känna när de tittar på hennes tavlor samtidigt som det ska tilltala deras hjärtan.

Marita visar upp sin favorittavla - pingvinerna.
Marita förbereder lite färg innan hon sätter i gång och målar på en av sina halvfärdiga oljemålningar.
Maritas annorlunda tavla väcker reaktioner. Hennes protes till långfingret har blivit ett konstverk. Hon miste fingret när hon klöv ved. Den svarta handsken hade hon på sig när olyckan inträffade.

– När jag kommer i gång med mitt skapande börjar jag alltid med att måla bakgrunden. Därefter funderar jag en stund eller i några dagar på vad jag ska ha för motiv. Oftast dyker det plötsligt bara upp en bild i huvudet oavsett tid på dygnet, säger Marita.

Hon ritade mycket som barn med kritor och deltog bland annat i en estetisk försöksverksamhet där barnen fick tänka och måla utanför boxen.

– I vuxen ålder har jag gått akvarellkurser för Karin Boj för att lära mig grunderna. När jag målar med akvarell petar och duttar jag en hel del och gör tavlorna detaljrika, men det gör jag inte när jag använder olja. Jag föredrar det sistnämnda, säger Marita.

Den här tavlan

Att hon har talang är inte så konstigt. Det visar sig att hennes farfar också målade och att hennes pappa var duktig på att dekorera, speciellt tårtor. De senaste månaderna har Maritas skapande varit lite på sparlåga på grund av pandemin.

– När allt är som vanligt igen funderar jag på att ha en utställning i min nya ateljé, säger Marita medan hon försiktigt sveper penseln över tavlan ”Oro i luften”.

Marita S Åkesson i Odensbacken.

FAKTA OM MARITA

Namn: Marita Silvana Åkesson. Jag fick mellannamnet efter en italiensk skådespelerska.

Ålder: 69 år.

Jag är uppvuxen i: Örebro men har bott i Odensbacken i drygt 30 år.

Familjen består av: maken Ove, sonen Andreas, bonusdottern Anna, sonhustrun Jessica, barnbarnen och hunden Steffo.

Som person är jag: social, glad och mån om andra. Ibland kan jag vara impulsiv.

Tidigare arbetade jag som: kommunikatör på Länstrafiken.

Jag har varit aktivt engagerad i: Röda korset i omgångar.

Jag gillar: inredning, gå på loppisar, städa, sortera och rensa.

Min dröm är att: få åka helikopter igen. Jag gjorde det i Karlstad i somras. Jag som annars är så höjdrädd tyckte att det var helt otroligt.

Detta vet inte många om mig: Jag har träffat Keith Richards i rockbandet The Rolling Stones på Café Opera i Stockholm. Han frågade mig vad jag gjorde i huvudstaden och jag ställde samma fråga till honom. Han sjönk ihop vid bardisken och blev besviken på att jag inte visste vem han var.

Mitt motto: ”Ta vara på varje dag och gläd dig åt den”.

Det är vid skrivbordet som Marita sitter och målar och skapar sina mästerverk. Hon vet ofta inte vad motivet ska bli förrän hon har gjort klart bakgrunden.
Marita är nöjd med sin nya ateljé hemma på tomten.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!