Missnöje när byskolor runtom Sverige stängs

Tatueringen lyser på Pontus Johanssons högra underarm. Siffrorna 21.908 sträcker sig nästan ned till handflatan.

– Jag har aldrig engagerat mig för någonting. Men när politikerna lade ner Vitåskolan i juni 2019, trots att de lovat det omvända, så blev jag förbannad. Man beter sig inte så tänkte jag. Då tog jag fighten mot politikerna, säger han.

Vitåskolan ligger i byn Vitå i Luleå kommun. Nedläggningen följde efter att en skolutredning föreslagit att flera byskolor i kommunen borde läggas ned eller slås samman för att spara pengar, och för att större skolor kan ha lättare att rekrytera behörig personal.

Tatueringen på Pontus Johanssons arm är en hyllning till folkomröstningen som skedde i november 2020.
Tatueringen på Pontus Johanssons arm är en hyllning till folkomröstningen som skedde i november 2020. Foto: Tomas Bergman

De tatuerade siffrorna på Pontus Johansson arm står för ett valresultat. I en omröstning ansåg 91 procent av de lulebor som röstade att kommunen bland annat skulle upphöra med de nedläggningar som ännu inte hade verkställts.

– Egentligen fick vi en färre än vad jag tatuerat in. Men en eldsjäl i skolfrågan gick bort innan folkomröstningen skedde, så jag la till hans röst i efterhand, säger han.

Pontus Johansson menar att den svenska landsbygden riskerar att dö ut om byskolorna försvinner. Det är han inte ensam om.  DN har tidigare skrivit om föräldrar på den bohusländska ön Koster som oroas över att den lilla skolan med nio elever ska tvingas stänga. För barnen på Koster skulle en färjetur till skolan på fastlandet innebära 45 minuter varje morgon med ledsagare, från och med att de är sex år. Vad händer med samhället om skolan tvingas stänga? Vem blir Koster till för då?

Byskolan på Koster är hotad.
Byskolan på Koster är hotad. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Hur många skolor som är nedläggningshotade eller som ska slås samman i Sverige just nu finns det ingen nationell statistik över. Det finns heller ingen statistik över hur utvecklingen sett ut över tid enligt Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Men något hände i början av 2011, menar Johan Henrik Bergström som är utredare på SKR.

– Då började vi få många fler frågor från kommuner som ville se över sin skolstruktur. De ville undersöka hur de kunde bli bättre på att möta de nya högre kraven som ställdes på skolan i och med den nya skollagen, säger han.

Efter ett par år minskade förfrågningarna enligt Johan Henrik Bergström.

– I dag tror jag kommunerna har bra koll på hur en utredning av skolan ska se ut. Man kanske har en grannkommun som gjort något liknande eller någon annan kommun i regionen som kan hjälpa till, säger han.

Några som kan vittna om hur det ser ut i Sverige i dag finns i Facebook-gruppen Byskoleupproret. Gruppen startades av Lars Igeland från Österfärnebo i Sandviken för ett år sedan. Han startade gruppen efter att ha kämpat för den nu nedlagda högstadieskolan i byn.

Lars Igeland, folkhögskolelärare i Österfärnebo och byskoleaktivist.
Lars Igeland, folkhögskolelärare i Österfärnebo och byskoleaktivist. Foto: Privat

– I och med den kampen fick jag kontakt med andra lokala grupper runtom i landet via Facebook som också kämpar för sina skolor. Då blev det tydligt att det här är något som pågår med full kraft i hela landet, att man centraliserar skolor, dels på landsbygden och också i stadsdelar, säger han.

En kväll i slutet av januari är DN med när Byskoleupproret har ett av sina månatliga webbinarium via Zoom. Engagerade röster för byskolorna i bland annat Treöringsjö, Gysinge, Jäderfors, Dikanäs är på plats, och diskussionerna under mötet rör frågor som: Ska namninsamlingar starta? Vilken politiker är bäst att försöka prata med? Var i skollagen säger man att en skola måste ha behöriga lärare i alla ämnen?

– Vi är nog inne på fjärde generationen som kämpar för vår skola i Jäderfors, säger Sarah Larsson, en av medlemmarna.

Tanken på en by utan byskola väcker djupa suckar.

Med på mötet är Åsa Morberg, doktor i pedagogik och docent i didaktik.

– Jag får spader när politiker säger att skolan inte har med landsbygdens utveckling att göra. Skolan är början, för utan den så flyttar inga barnfamiljer dit, säger Åsa Morberg.

Tycker du att skolan ska vara ansvarig för att rädda landsbygden?

– Kommunen kan självklart bestämma sig för att lägga ned alla byskolor. Men hela Sverige ska ju leva har politikerna sagt och då måste man ha service utanför centralorterna. Det gäller att tänka i vidare termer när det gäller ekonomi, säger hon.

Men skolan måste ju få hålla hög kvalitet med bra behöriga lärare?

– Kommunen måste satsa på att rekrytera personal till byskolorna. De flesta kommuner säger att det inte går men det är klart att det går men det krävs ett hårt arbete och omprioriteringar. Varför ska lärare ha bättre lön inne i centralorter än på landsbygden?

Att fatta beslut om att stänga en skola är bland det svåraste en kommunpolitiker kan göra. Det vet professor David Karlsson som forskar om kommunpolitik vid Förvaltningshögskolan i Göteborg.

– Det finns ingen kommunpolitiker som med lätt hjärta stänger ner en byskola. Man vet att man riskerar att få ett fackeltåg efter sig. Men samtidigt kämpar många politiker med svåra prioriteringar och krympande resurser, säger han.

Han tror inte att stängningar av mindre skolor kommer att sluta inom kort, eftersom det är en del av urbaniseringen som Sverige genomgått i över hundra år.

– Det är en strukturomvandling som är större än oss alla, säger han.

Finns det inte något odemokratiskt i att fatta beslut som upprör människor så mycket?

– Om politiken går emot vad majoriteten av medborgarna önskar i en fråga är det förstås demokratiskt problematiskt. Men samtidigt handlar politik om att ta ett helhetsansvar och att fatta svåra men nödvändiga beslut, där man ibland tvingas välja mellan dåliga och ännu sämre alternativ, säger han.

Pontus Johansson hoppas att Luleå kommun stakar ut en framtid som, enligt honom, kommer leda till en levande landsbygd.
Pontus Johansson hoppas att Luleå kommun stakar ut en framtid som, enligt honom, kommer leda till en levande landsbygd. Foto: Tomas Bergman

I Luleå kommun är Pontus Johansson fortfarande nöjd över valresultatet från i höstas, men också otålig.

– Jag väntar på att Luleå tar ett omtag i sin skolpolitik och att man startar en ny utredning som tar landsbygden i beaktning och som vill ha levande stadsdelar och byar. Det skulle vara det bästa för barnen.

Men man kan ju alltid flytta närmare skolan?

– Det är ju problemet. Luleå kommun säger att Luleå ändrar sig och att de måste anpassa sig. Men det beror ju på hur kommunen beslutar. De pekar på: Här ska ni bo, här ska ni bygga och här borta ska vi ta bort bra förutsättningar för att kunna bo. Man ska inte behöva flytta på sig. Vill vi ha en levande landsbygd så måste vi ha skolor i byarna.

Pontus Johansson blev årets Luleåbo 2020 för sitt engagemang för kommunens byskolor.
Pontus Johansson blev årets Luleåbo 2020 för sitt engagemang för kommunens byskolor. Foto: Tomas Bergman

I dag är alla beslut baserade på den gamla skolutredningen i Luleå kommun stoppade enligt ett beslut av kommunfullmäktige den 25 januari i år; ett direkt resultat av folkomröstningen.

Emma Engelmark (S) är ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Luleå. Hon säger:

– Det finns inget självändamål med att stänga ner en skola. För jag vet hur viktigt det är med närheten till skolan. Men samtidigt är ekonomin en realitet. Vi måste få ut det mesta ur varenda krona och prioritera behöriga ämneslärare och inte tomma lokaler.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!