Ola Larsmo: KD-politikerns utspel om nazismen förvanskar historien till grimaser i en partipolitisk kasperteater

Strax före valet 2018 släppte Sverigedemokraternas sajt Samtiden propagandafilmen ”Ett folk, ett parti”. Bland annat sades där rakt på sak att de tyska nazisterna inspirerats till Förintelsen av svensk steriliseringspolitik och rasbiologi – som filmen påstod helt och hållet var svensk socialdemokratis verk. För att citera:

”Nazityskland följde socialdemokraternas svenska exempel. År 1933 blev raskunskap obligatorisk i tyska skolor. Sveriges rasbiologiska instituts metodik för mätningar och massregistreringar övertogs senare tacksamt av nazisternas förintelsepolitik. Utan institutets uppfinnande av en kategorisering för en modern statlig mordindustri hade nazisternas sorterande och dödande troligen aldrig blivit lika omfattande.”

Ingen som vet något om Förintelsen eller rasbiologins historia går på det där. Filmen förbigicks först också med tystnad, förmodligen då många uppfattade den som stollig. Småningom bemöttes den här i DN av flera av de historiker som i filmen citerats felaktigt (6/8 2018). De skrev:

”Tvärtemot hur filmen skildrar saken växte den svenska rashygienen och steriliseringspolitiken fram i ett internationellt sammanhang – de första steriliseringslagarna kom i USA – och hade brett stöd från olika partier i Sverige. Till en början. Olof Palme, som påstås vara en av dem som ’såg till att driva igenom dessa illdåd’, var i verkligheten en tidig kritiker.”

Magnus Jacobsson, riksdagsledamot för KD.
Magnus Jacobsson, riksdagsledamot för KD. Foto: Henrik Montgomery/TT

I dag har filmen runt 700.000 visningar på Youtube. Och vad värre är – den som vill orientera sig i ämnet ”Sverige och andra världskriget”, låt oss säga vetgiriga högstadielever, har nästan inga andra filmer att se – särskilt som SVT sedan decennier uppvisar en total beröringsskräck för ämnet.

Det är inte svårt att se hur ekvationen ser ut ur ett Sverigedemokratiskt perspektiv. Om partiet lyckas få tillräckligt många att tro att sossarna har en fot i nazismen – ja, då är ju deras egen bakgrund i nazismen inte ett problem? Skulle det inte nästan göra dem till ett slags sossar själva? Ur deras synvinkel är en sådan diskussion förstås win-win.

Nyligen kastade sigKD:s riksdagsman Magnus Jacobsson in i debatten på Twitter och upprepade flera påståenden i samma anda som i filmen:

”S talar om Tysklands historia. De verkar glömma sin egen historia: Tvångssteriliseringar, förföljelse av samer, rasbiologiska institutet, samverkan med Hitler, nej till judiska flyktingar, ja till J i passen, baltutlämningen nej till fritt Baltikum. S kastar sten i glashus.”

Det största sveket mot dem som utsattes var att ingen alls protesterade

Han följde upp med att hävda att nazismen egentligen var en del av vänstern – och den källa han lutade sig mot hette Goebbels. Han fick omedelbart stöd av Sverigedemokraternas Jörgen Fogelklou.

Ingen människa med ett samvete skulle få för sig att förminska det övergrepp som steriliseringspolitiken var. Frågan har gåtts igenom av såväl en statlig utredning som i flera vetenskapliga avhandlingar. Det största sveket mot dem som utsattes var att ingen alls protesterade. Det går inte att frikänna vare sig sossar eller liberaler. Och inte konservativa, som var för de med. Finns det en lång historia av förföljelse av samer i Sverige? Ja, utan tvekan, något som alltfler svenskar just nu tar till sig. Nekades många judiska flyktingar att komma in i Sverige? Ja.

Vad Jacobsson menar med ”samverkan med Hitler” är lite svårare att klura ut. Han skulle dock, i en seriös historisk diskussion, ha svårt att visa hur allt detta blott och bart är socialdemokratiska svek. Utlänningslagen 1937, som hindrade många (men inte alla) judiska flyktingar att ta sig till Sverige var inte ett renodlat socialdemokratiskt påfund.

Anslag till Bollhusmötet i Uppsala 1939, en av flera antisemitiska kampanjer.
Anslag till Bollhusmötet i Uppsala 1939, en av flera antisemitiska kampanjer. Foto: U197

Svensk höger agiterade mot att släppa in de judiska flyktingarna och extremhögern drev vettlös kampanj mot ”judeinvasionen”, medan de som ville vara solidariska ofta var vänstersossar och vänsterliberaler – och kommunister. J-stämpeln hanterades av tjänstemän på UD – exakt samma tjänstemän som några år senare gjorde stora insatser för att hjälpa judiska flyktingar, från Norge vintern 1942 och Danmark 1943. Så sammansatt är historien.

Vi är många som ägnat år åt att sätta oss in i Sveriges politik före och under kriget, och som känt samma vånda – allt vi skriver måste vara korrekt och möjligt att kontrollera, inte minst för att det handlar om människor som utsatts för stora oförrätter. Hamnar man fel sviker man. Det går inte att bara plocka ut de detaljer som passar den egna världsbilden.

Men det här är inte enskilda politikers övertramp. Sådana utspel möter ingen kritik i de egna leden. Det handlar om ett nytt slags historiebruk i politikens Sverige som vi kommer att se mer av, där också de värsta händelserna i svensk närhistoria förvanskas till grimaser i en partipolitisk kasperteater. Historieskrivningen är nu osäkrad och vad som är sant är det som tjänar den egna saken. Det är att förminska verkliga människor, de Birgitta Trotzig kallade ”folk mellan kvarnstenar, den skrikande mälden”, som görs till råvaror för partipropaganda.

Läs fler artiklar av Ola Larsmo.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!