Överväldigande Ella Fitzgerald

Alexander Agrell hör en upphittad konsertinspelning.

Ella Fitzgerald på Akademiska föreningens scen i Lund i mars 1965, under en studentafton.Bild: Rolf Zieger

Ella Fitzgerald

JAZZ. The lost Berlin tapes.

Ella Fitzgerald, med alla sina positiva vibrationer, är en av de definitiva amerikanska julartisterna. Häromdagen släpptes hennes versioner av bland annat ”White Christmas”, ”The Christmas song” och ”Have yourself a merry little Christmas” på en ny samling, ”Home for Christmas with Ella”.

Vill man ha ännu roligare drar man igång ”The lost Berlin tapes”, en konsertinspelning från 1962 som slumrat i hennes managers, Norman Granz, arkiv i alla år.

Nu sover den minst av allt. Det finns flera livealbum med Ella F från Berlin i början av 60-talet, men här är ljudet fullständigt överlägset — större, bredare och närmare på samma gång och med full klang i rösten och alla instrumenten.

Lyhört, följsamt och elegant kompad av sin hovpianist Paul Smith samt Wilfred Middlebrooks och Stan Levey på bas och trummor glider Ella Fitzgerald genom standardlåtarna och missar förstås inte sin speciella Berlinfavorit ”Mack the knife”. Man kan gå in ungefär varsomhelst på albumet (”Cry me a river”!) och häpna, hur väl man än känner hennes kvaliteter.

Den rytmiska kontrollen är nästan kuslig, det är som om hon personligen uppfinner pulsen medan hon sjunger. Improvisationerna och utsmyckningarna strösslas över anrättningen, utan att det virtuosa tillåts hota flödet eller den musikaliska kärnan. Fast texten har förstås knappast huvudrollen …

En påminnelse om hur bra jazz kan sjungas. Även om ingen har varit över den här ribban efter Ella.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!