Sofia Nyblom: Det spelar roll vilka artister presidenterna väljer

Det är alltid lika spännande att se vilken sångare som ska kastas in i lejonkulan på presidentinstallationen i USA. Ja, jag menar förstås vem som ska få den tveksamma äran att ta sig igenom ”The Star Spangled Banner,” med eller utan stöd av presidentens eget hovkapell, blåsorkestern US Marine Band.

Tveksam inte på grund av stridsmetaforerna och den bombastiska hyllningen till flaggan i Francis Scott Keys dikt från 1814, utan för att själva låten (av brittiske kyrkomusikern John Stafford Smith) tvingar sångaren att klättra som en bergsget genom hela registret – med en patriotisk höjdton på frasen ”land of the freee-e”.

När Lady Gagy iklädd bästa operadiva-outfit i rött shantungsiden höjde sin guldmikrofon ovanför fredsduvan på bröstet vid Joe Bidens installation, så var det noga räknat inte någon musikalisk höjdpunkt utan snarare en idrottsprestation. Missförstå mig rätt – idén att ge en italiensk-ättad megaartist rollen som Lady Liberty var absolut poängfylld, men musikaliskt sett var castingen inte bra.

Det råkar nu finnas tre olika låtar som kvalificerar sig som nationalsånger i USA: utöver hyllningen till flaggan även ”My country ’tis of thee” (Aretha Franklin gjorde en oförglömlig soul-tolkning på Obamas andra installation) och ”America the beautiful”, som JLo framförde med snygg latino-touch efter Woody Guthries ”This land is your land” i onsdags. Man kan alltså fördela den patriotiska repertoaren till rätt sorts röst och personlighet.

Överhuvudtaget är valet av artister och musik vid presidentinstallationerna en fingervisning om den amerikanska kulturpolitikens riktning. Kombinationen av patriotisk country och Mormon Tabernacle Choir på Trumps installation var en tydlig varningssignal, särskilt om man noterar att Richard Nixon anlitade samma jättekör när han svor eden 1969 – fem år innan han ställdes inför riksrätt.

Leonard Bernstein komponerade en fanfar till John F Kennedys installation 1961, och när presidentparet ett år senare arrangerade en televiserad stödgala för Kennedy Center uppträdde samma Bernstein bredvid stjärnor som van Cliburn, Harry Belafonte och en sjuårig kinesisk cellist vid namn Yo-Yo Ma. Utan paret Kennedy hade Washington inte blivit den kulturstad den är i dag.

Samme Yo-Yo Ma skymtade förbi med folkvisan ”Amazing grace” i den brokiga ”virtuella parad” som följde efter Bidens installation i onsdags. Earth Wind & Fire zoomade fram grooven i ”Sing a song” och ridande militärer, cheerleaders, hula-hula dansare och native americans dansade, åkte rullskridskor, och rappade för president och fosterland innan Katy Perry lät fyrverkerierna explodera ovanför The Mall.

Paraden var ett riktigt lyckopiller och en signal om president Biden’s strävan att lyssna till alla amerikaner, oberoende av klass, ras och kön. Men jag kom att tänka på Kennedys tal från galan 1962 om konstens förmåga att överskrida politiska skillnader i kalla krigets skugga. ”Krafterna som förenar oss är starkare än de som skiljer oss åt.”

Mitt i pandemin och krisen för demokratin, när Kennedy Center och stora konserthus världen över ligger stumma och mörka, kan man bara hoppas att konsten och kulturen kan behålla sin position som brobyggare inte bara i USA, utan också i resten av världen. Inte minst att både det konstnärligt smala och kommersiellt breda står pall. Då är castingen vid symboltyngda tillfällen som en presidentinstallation inte betydelselös.

När samme Kennedy installerades 1961 fick operastjärnan Marian Anderson äran att klä patriotismen i mörk, mjuk sammet – hon var en pionjär i medborgarrättsrörelsen, och den första svarta sångerskan på Metropolitans scen.

En politiskt färgad casting – absolut. Men lika mycket ett musikaliskt val. Och på något sätt framstår 63-åriga Marian Andersons tolkning som mindre av en kamp och mer av en självklar rättighet än Lady Gagas forcerade sång. Samtidigt som den var en lika stark symbolhandling som när 22-åriga Amanda Gorman nyligen läste ”The hill we climb” på Joe Bidens installation.

Läs mer om musik och fler texter av Sofia Nyblom

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!