Vissna blommor i förunderligt vackra foton

Dawid, konstnären och fotografen Björn Dawidsson, är extremt produktiv. Nu en bra bit över pensionsåldern är han aktuell med flera nya böcker och utställningar. I slutet av förra året kom ”Oas” på Kalejdoskop Förlag och häromveckan öppnade Björkholmen gallery utställningen ”Box”, även presenterad i bokform. Och Galleri Kontrast i Stockholm visar från och med lördag ”Arbetsnamn Löttorp – Dawid”, tillika en bok på det lilla förlaget Boris Press.

Där ingår foton från Dawidssons promenader i Löttorp på norra Öland (där han vistas delar av året), på samma sätt som han skildrade hemstaden Stockholm under 70-talet. Med sin långa karriär och sitt metodiska arbetssätt har han i dag ett rikt arkiv och en enorm erfarenhetsbank att ösa ur.

Även ”Box” är en svit bilder som bygger på en äldre idé och går tillbaka till ett tidigare material, denna gång från 80-talet. Det var då Dawid på tvärs mot den dokumentära trenden hävdade fotografin som ett konstnärligt medium och fick sitt stora genombrott med serien ”Rost”.

Dawid, No 1 i sviten ”Box”, 2020.
Dawid, No 1 i sviten ”Box”, 2020. Foto: Dawid

Alla blommor han fick på sina vernissager sparades vid denna tid, med syfte att återgälda gåvorna med foton av dem. Enligt Magnus Olaussons text i boken ”Box” så gick dock tiden, buketterna vissnade och givarna blandades ihop. Men de torkade blommorna blev trots allt motiv i en serie svart-vita fotografier.

Förra våren upptäckte Dawid en bortglömd låda på vinden, en minnesbox med dessa torkade blommor och blad, därtill flaskor och vaser märkta av tidens tand. Nu har de återanvänds i en serie skarpa färgfotografier, stramt komponerade och centrerade stilleben i en dov skala jordfärger. Vaserna står på en hylla, som rakt framifrån bildar ett svart streck, och avtecknar sig mot en ljus, neutral fond. De grafiska motiven framträder som sirliga silhuetter svävande i en tom rymd.

Här korsar Dawid flera klassiska konsthistoriska genrer; blomsterstillebenet, silhuettklippet och vanitasmotivet.

Så här mitt i en pandemi faller det sig naturligt att ägna sig åt vanitasstilleben, med syfte att påminna om livets förgänglighet. Men Dawid har alltid haft en förkärlek för det till synes oansenliga och ratade, ofta detaljer som med hans speciella öga får nya betydelser, ofta humoristiska.

Det märkvärdiga här är vilken skönhet Dawid utvinner även ur vissna och sönderfallande växter, i kärl med synbara smutsavlagringar. Den sammanhållna sviten bryts bara av ett par bilder där stilfullt hopkrullade blad fotograferats för sig själva, liksom ett par tomma vaser.

En av mina favoriter är ”No. 11”, där glasvasen är trasig och en försvunnen skärva blottar en stjärnformad växtavlagring på insidan. Flertalet vaser är gamla flaskor utan etiketter, men på en skymtar ett C. Jo, ölmärket med samma namn som det ödesdigra viruset.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!